
Episode #113
GOTT NYTT ÅR, KÄRA STINA! Audio Drama av Gunnar Martin Aronsson. Produktion Evolution X4 Drama
---- Ett slitet hotellrum i Berlin. Det är nyårsafton den 31 december 1930. Hjalmar Bergman har lämnat sin hustru Stina i Stockholm för att förhoppningsvis arbeta med sina texter och fullgöra vissa kontraktsvillkor, men nu säger doktorn att han - förutom magproblem - har influensa och ovillkorligen måste ta det lugnt och helst bara vara sängliggande. Det är dock svårt för Hjalmar att följa rekommendationerna. Karaktär: Hjalmar Bergman, författare, dramatiker. I rollen: Gunnar Martin Aronsson Duration: 53:15 Regi: GMA Produktion: Evolution X4 Drama 2026 OBS: Vi rekommenderar lyssnare av EVOLUTION X4 DRAMA:s många föreställningar att använda hörlurar. -- Alla rättigheter förbehållna författaren och förlaget EvolutionbyNight. För uppsättningsfrågor skriv till: evolutionX4drama@gmail.com Not: Vissa fraser i manuset är hämtade ur Hjalmar Bergman: "Brev IV. 1925-1930" Albert Bonniers förlag. -- Q & A med GMA: -Varför detta intresse för Hjalmar Bergman? - Hjalmar Bergman var ju en av de viktiga profilerna inom svensk romankonst men även dramatik och filmmanus men som idag tyvärr är satt mer inom parantes. Jag har alltid haft ambitionen att väcka upp intresset för bortglömda eller förbisedda författare. Dessutom hade Hjalle hade ju ett minst sagt händelserikt – och dramatiskt! – liv som är lätt att inspireras av och sätta sig in i, som dramatiker. - När väcktes ditt eget intresse för Bergman? - Det kan jag genast peka ut, det var TV-serien ”Markurells i Wadköping” från 1968, med Edvin Adolphson, Eva Dahlbeck, Jan-Olof Strandberg och Ulf Brunnberg. Regi Hans Dahlin. Framförallt var det väl tack vare Edvin Adolphsons briljanta gestaltning av Markurell, som jag greps av historien, men även skolmiljön, med inslag som studentexamen och ett lärarkollegium var ju nära min egen miljö, eftersom min far var lärare. Hur som helst fastnade väl namnet Hjalmar Bergman och senare fick jag tillfälle att återkomma till hans dramatiska verk och romaner. För övrigt kan ju nämna att Hjalles kompis Victor Sjöström – en av Sveriges främsta regissörer under stumfilmseran - gjorde en version av ”Markurells” år 1931 där han själv spelade huvudrollen och där Bergman skrivit filmmanus utifrån sin egen roman. -Apropå skådespelare, här gör du själv rollen som Hjalmar Bergman. Är det ett låt oss kalla det egocentrerat motiv bakom det? Du har ju en stab av duktiga aktörer. - Det kan låta egocentrerat, kanske det är det, men jag hoppas att mina motiv varit fler än det att tillfredsställa mitt ego. När jag skrivit en roll brukar det nästan genast uppenbara sig möjliga aktörsnamn, alltså skådisar i min närkrets. Ibland dyker mitt eget namn upp. Jag tänker då några varv till, men om regissören i mig är bestämd, att jag GM skall göra rollen, så accepterar aktören GM i mig detta omdöme. -Hur mycket research är gjord för den här uppsättningen? Hur mycket är sant och hur mycket är fiktion, kan man ju undra… - Jag gör nästan alltid en genomgripande research för pjäser och scripts som har en länk till historiska händelser. Så även här. Framför allt har jag, förutom rent litteraturhistorisk forskning, tagit del av och utgått från Hjalmar Bergmans dagböcker, som ju har publicerats. Vem trodde han själv att han var? Hur tänkte han? Varför gjorde han som han gjorde? Frågor av den typen sporrar mig framåt i researchen. Sedan handlar det alltid om att ta sig vissa konstnärliga friheter – i annat fall uppstår helt enkelt ingen fullvärdig gestalt, ingen karaktär. -Fokus ligger här på Hjalmar Bergmans relation med sin fru Stina. I pjäsen återkommer du till relationens dimension av beroende; hur Hjalmar än agerar kan länken dem emellan inte upphöra…Är det kärlek eller något annat? Hur tänker du här? - Frågan om kärlek är en av världens mest svåra att besvara. Vad är kärlek? Är kärlek att du är beroende av en annan människa, som spegelmässigt är beroende av dig? Jag har inget svar på det. Hjalle hade ju också sexuella relationer med män, som det ibland talades tyst om – i synnerhet under hans livstid – ibland mer öppet. De relationerna fungerade dock inte heller, de blev inte bestående. Han rumlade runt – men behövde hela tiden Stina för att kunna finna en någorlunda balans i sitt oroliga liv. Därav pjäsens fokus. Det är han och Stina som har ett vad han själv här kallar ett ”hemligt förbund” och det förbundets villkor håller han pliktskyldigt livet ut. -Tack!

